I den här debattartikeln förklarade jag hur riksdagen sedan 1993 har lagt in en automatisk nedskärning (produkivitetsavdraget) i universitetens budgetar. Nu ska jag förklara ett annat sådant automatiskt nedskärningsknep: "Regional gymnasiepeng". www.gp.se/asikt-och-de...
Uppräkningen räknas ut genom att sju kostnadsposter räknas upp med SCB:s kostnadsindex men sedan tas hänsyn till kommunernas ekonomiska läge och prioriteringar. I princip alltid innebär det en sänkning av programpengen. Lite avrundat har man skurit ner på gymnasiet med ca 11 % de senaste 10 åren.
En kommun kan höja sin kommunala programpeng men det skapar ökade kostnader som kommunerna sällan vill ta. Många elever går i andra kommuner än de de bor i. Om en kommun ökar sin programpeng med mer än STHLM-indexet får de betala mer även för andra kommuners elever som går i egna kommunens skolor.
2027 ligger kommunens förväntade kostnadsökningar (PKV) på 2,7 % men STHLM-programpengarna ökas bara med 2,5 %. Och då ska den ökningen även betala den statligt beslutade reglerade undervisningstiden för lärare. Betala kostnadsökning med en nedskärning? Kul.
I praktiken är det alltså omöjligt för en kommun i region Stockholm att inte skära ner på sina gymnasieprogram. Får då måste de betala extra skolpeng till friskolor där egna kommunens elever går samt betala högre skolpeng för elever från andra kommuner som går i kommunens skolor.
Storstockholms kommuner samarbetar inom kommunförbundet StorSTHLM. StorSTHLM:s kommuner träffas en gång om året och bestämmer enligt majoritetsbeslut uppräkningen för gymnasiets olika programpengar.